0-5.jpg
Mittpunkt, hjärta

 

 

Timmarna av arbete med leran, bära, knåda, blanda, bearbeta och packa. Ugnens hetta, kaffepauserna. Och decennierna som format synapserna. Att upprepa tills dess nervbanorna byggt reflexer. Vilan i upprepandet vid drejskivan och avbrotten med skulpterande och byggande. Tiden som går. Formerna skiftar, barn växer upp. Verkstan som en mittpunkt, ett hjärta, och keramiken som nervbanor ut i världen. På kaffebord, i fönster, i salongen.

Förr var tiden knapp och barnen små, nu finns tid men den är ändlig. Erfarenheterna, de medvetna och de förkroppsligade, gestaltade.  Från arbetsbänken till galleriet. Varsågod att beröra.

Text: Elin Bjärkstedt